till Tiramisu - en blogg om livets allvar blandat med skratt (jag vet en riktig klyscha men det var den bästa jag kunde komma på).
Livet innehåller trots allt bägge delar även om jag har svårt att se de positiva sidorna när det känns som värst. Jag försöker att "lyfta upp mig" så gott jag kan men oftast är det triviala saker som får mig att le igen. En dråplig komedi på tv, mina katter och deras påhitt, ett roligt sammanträffande på jobbet, vad som helst kan vara så upplyftande när man som minst anar det.
Mitt liv kan för närvarande liknas vid en galen berg och dalbana. Ena stunden fäller jag stora krokodiltårar åt en söt baby på tv, andra stunden gapskrattar jag åt min sambos skämt. Och av det blir jag ganska - trött. Och just nu verkar inte mitt humör gå ihop med mitt jobb som kräver absolut skärpa, eller åtminstone någon skärpa. Större delen av dagen på jobbet består av att försöka hålla inne gråt och ilska som bubblar inom mig - minsta lilla stress gör att det nästan bubblar över - och när jag kommer hem är jag inte trevlig att umgås med. Inget är bra, alla är idioter, jag kan lika bra lägga mig och dö - blablabla.
Nu har jag varit hemma sjukskriven ett par dagar och ska snart träffa min psykoterapeut och förhoppningsvis min läkare så vi kan diskutera hur jag ska gå vidare, med sjukskrivning (halvtid) eller inte, för en tid. Tills dess försöker jag vila ut från min huvudvärk och pynta - jag tror nämligen att pyntandet har en helande kraft på mig. Inget unikt - men varför måste man vara det? Handarbete av olika slag fungerar för det mesta. När inte det fungerar - då brukar jag bli riktigt orolig - för då mår jag inget vidare.
Snart är det dags att ta det lilla lugna och lägga sig med katten på magen och vagga sig till söms
Godnatt!